Var stolt över Sverige

Var stolt över Sverige

Under dom senaste 10 åren har det blivit tydligt att många svenskar inte är stolta över att leva i ett av världens mest demokratiska, öppna, toleranta och ekonomiskt välmående länder.

Med skydd av Sveriges demokrati, öppenhet och tolerans försöker dessa människor, ofta med ”Svenska” symboler som vapen omdefiniera Sverige, Sveriges roll i världen och vad det innebär att vara svensk.
Deras mål är tydligt, att skapa ett isolerat och slutet Sverige där opposition mot deras fabrikerade bild av vad Sverige och svenskhet är inte tolereras.

Effekterna av deras propaganda och politik är redan synliga och börjar att bli kännbara för många som lever och bor i Sverige, oavsett bakgrund.

Mathias Darmell

Socialliberalerna 

Annonser

I nationalismens fotspår

I nationalismens fotspår

Nationalismen har nått sin starkaste position i Europa sedan andra världskriget. Situationen är likvärdig i de flesta stater och det handlar om både moderat och fundamentalistisk nationalism.
Efterkrigstidens försoningspolitik och integrationspolitik möter sitt största hot på 60 år. 

Det är inte den ekonomiska krisen jag syftar på, utan på hur populistiska och rent av fundamentalistiska rörelser utnyttjar krisen politiskt som är det reella hotet. De etablerade partierna i Europa svarar inte sällan med att överge egna ideal för att möta dessa rörelsers, i bästa fall populistiska politik. Några exempel på områden där detta sker på är migrationspolitiken, fria rörligheten i EU och inom utrikespolitiken.

Så vad följer i nationalismens fotspår?

Europa kan själv vittna om konsekvenserna av nationalistisk politik, ärren är fortfarande tydliga. Resultatet är skrämmande. Även moderata nationalister strävar efter att uppnå total homogenitet gällande språk, tro, kultur och sexualitet. Här blir skiljelinjen väldigt tunn mellan den moderata och den fundamentalistiska nationalismen. Nationalism i alla dess former hyllar och stärker likasinnade och förtrycker de frisinnade. Putins Ryssland är ett aktuellt exempel.

Mathias Darmell
talesperson i EU- och migrationsfrågor
Socialliberalerna

Jag valde väg

Jag valde väg

Vi står vid ett vägskäl
Det tycks finnas en uppfattning bland många inom politiken att ”etablerade” partier måste möte högerpopulister halvvägs, för att om detta inte sker så kommer dom att växa sig starka.

Det är enligt mig en befängd analys. Om något, så rättfärdigar och normaliserar det deras politik. Det har redan skett i flera av våra grannländer och processen är långt gången även i Sverige.
Om det får fortgå utan motstånd så kommer den pågående processen att radikalt förändra vårt samhälle och vår demokrati till det sämre.

  

I själva verket är vi i behov av den motsatta samhällsutvecklingen. Vi behöver ett varmare, humanare och öppnare samhälle. Därför valde jag att engagera mig i Socialliberalerna. Jag vill att samhället ska utvecklas i positiv riktning och jag vill bidra med vad jag kan för att det ska ske.

Sverige och Europa står vid ett vägskäl och ingen kan undgå att välja väg.

Mathias Darmell

Sverige ska vara stolt över sin migrationspolitik men bör skämmas över sin integrationspolitik. 

Sverige ska vara stolt över sin migrationspolitik men bör skämmas över sin integrationspolitik. 

Det är helt ovidkommande hur många procent av EUs totala flyktingmottagande som Sverige tar i mot. Vi ska inte sjunka till andras nivåer. Frågan är hur vi ska välkomna nyanlända och hur vi ska riva hinder och skapa möjligheter till att bygga ett självförsörjande liv här. För det handlar om att riva hinder. Invandrare är inte hjälplösa människor som systemet behöver fängsla i byråkratin, det är människor som vill komma igång och leva sitt liv. 

Sverige ska vara stolt över sin migrationspolitik men skämmas över sin integrationspolitik. 
Vad gäller övriga EU stater så bör Sverige agera för att dom skall möta våra nivåer men inte på bekostnad av vår migrationspolitik. 

Mathias Darmell
talesperson i EU-och migrationsfrågor
socialliberalerna

Fel prioriteringar i en tid då rätt prioriteringar är nödvändigt

Fel prioriteringar i en tid då rätt prioriteringar är nödvändigt

EUropa kämpar med hög arbetslöshet, rasism, och ett demokratiskt underskott på EU nivå. I EUropas närområde blossar konflikter upp och medelhavet har blivit ett minfält och en kyrkogård. Samtidigt väljer Storbritannien att lägga all energi och politisk prestige i att skapa nya hinder och murar mellan Européer genom att bestrida EUropas viktigaste pelare, den fria rörligheten. 

Cameron spelar ett högt politiskt spel där han kräver restriktioner och begränsningar av den fria rörligheten, får han inte som han vill så hotar han med att Storbritannien kommer att lämna EU. Trots att även Brittiska institutioner hävdar att Storbritannien blir den stora förloraren av ett utträde ur EU. 

Camerons politiska spel och prioriteringar riskerar att skapa ett vakuum i EUropa politiken i en tid då beslutsamhet och handlingskraft är avgörande för att EU ska kunna hantera dom utmaningar som EUropa står inför och har stått inför under alldeles för lång tid.

Reformer är nödvändiga men inte Camerons så kallade reformer. EUropa måste fokusera på att få till stånd reformer som skapar framtidstro, stärker demokratin och som skapar ett EUropa som lever upp till sina ideal.

Mathias Darmell

Talesperson i EU och migrationsfrågor 

Socialliberalerna 

Ondskans ideologi 

Ondskans ideologi 

Nazismen och Hitler föddes inte ur tomma intet även om det kan verka så när vi pratar om det idag. Nazismen föddes ur en gryende antisemitism som sakta men säkert växte i Europa under mellankrigstiden. Med antisemitismen följde rasbegreppet och bilden av att det fanns ett herrefolk som förtjänade så mycket bättre än det öde som drabbade dom så hårt efter första världskriget. 

En syndabock behövdes och det var väldigt lätt att damma av och utveckla den gamla antisemitismen som blev Hitlers mäktigaste vapen. 

Hitler vann makten genom demokratiska val, innan statskuppen och diktaturen var ett faktum. Allt eftersom fördjupades antisemitismen till att omänskligförklara judarna. 

Idag förknippar vi Nazismen och fascismen med det mörkaste och det ondaste av mänskliga handlingar. Vi får aldrig glömma hur en hel nation och sedermera en hel kontinent fastnade i dess grepp. Hur gränser och normer sakta men säkert flyttades fram och tillslut landade bortom allt mänskligt förstånd. 

Frågan är vart är vi på väg idag? 

Vi ser återigen hur samhällets normer och värderingar breddas till att acceptera olika former av diskriminering, rasism och anti-demokratiska tendenser. Så kallade extremister och fundamentalister flyttar årligen fram sina positioner och det som var otänkbart för 10 år sen är nu verklighet. Mönstret och processen från mellankrigstiden återupprepas i Sverige och Europa. Det finns två avgörande skillnader idag och det är att Europa inte är krigshärjat och att utbildningsnivån på Europas medborgare är bland världens högsta. Det borde begränsa framfarten av den ideologiska ondskan, men när? 

Mathias Darmell

Talesperson i EU- och migrationsfrågor

Socialliberalerna