Nationalismen har nått sin starkaste position i Europa sedan andra världskriget. Situationen är likvärdig i de flesta stater och det handlar om både moderat och fundamentalistisk nationalism.
Efterkrigstidens försoningspolitik och integrationspolitik möter sitt största hot på 60 år. 

Det är inte den ekonomiska krisen jag syftar på, utan på hur populistiska och rent av fundamentalistiska rörelser utnyttjar krisen politiskt som är det reella hotet. De etablerade partierna i Europa svarar inte sällan med att överge egna ideal för att möta dessa rörelsers, i bästa fall populistiska politik. Några exempel på områden där detta sker på är migrationspolitiken, fria rörligheten i EU och inom utrikespolitiken.

Så vad följer i nationalismens fotspår?

Europa kan själv vittna om konsekvenserna av nationalistisk politik, ärren är fortfarande tydliga. Resultatet är skrämmande. Även moderata nationalister strävar efter att uppnå total homogenitet gällande språk, tro, kultur och sexualitet. Här blir skiljelinjen väldigt tunn mellan den moderata och den fundamentalistiska nationalismen. Nationalism i alla dess former hyllar och stärker likasinnade och förtrycker de frisinnade. Putins Ryssland är ett aktuellt exempel.

Mathias Darmell
talesperson i EU- och migrationsfrågor
Socialliberalerna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s